Det här är, enligt mig, de viktigaste egenskaperna för en hälsosam och meningsfull relation, oavsett om det handlar om en romantisk relation, vänskap, familj eller kollegiala band.
Att vara en god person ser jag inte som något förhandlingsbart, utan som ett grundkrav. Samma sak gäller kärlek. Av den anledningen kommer jag inte att räkna upp dessa som egenskaper, de är själva förutsättningen för att en relation över huvud taget ska kunna existera på ett sunt sätt.
Förståelse
Den första avgörande egenskapen är förståelse.
I sin helhet handlar förståelse om förmågan att tolka verkligheten så korrekt som möjligt. Att tolka verkligheten korrekt innebär inte att alltid ha rätt, utan att vara villig att se bortom sina första impulser. Förståelse handlar om att se verkligheten med så lite förvrängning som möjligt och att skilja mellan det som faktiskt sker och hur våra rädslor, förväntningar och erfarenheter färgar vår upplevelse. Ofta reagerar vi inte på verkligheten i sig, utan på vår tolkning av den. Därför kräver förståelse både ödmjukhet, nyfikenhet och en vilja att justera sin bild när verkligheten kräver det.
Ett tydligt exempel är hur vi tolkar kärlek. Kärlek är en djup och nyanserad upplevelse som kan ta många olika uttryck. För vissa handlar kärlek främst om handling, att finnas där, att ta ansvar, att göra uppoffringar. För andra uttrycks kärlek mer genom ord, närhet eller bekräftelse. Utan förståelse riskerar vi att misstolka varandras intentioner, trots att viljan att älska finns där hos båda. Rätt förståelse är grunden för allt annat i en relation. Utan den bygger vi på antaganden, projektioner av våra egna sår, snarare än på verkligheten.
Kommunikation
Det leder oss naturligt vidare till kommunikation, förmågan att uttrycka sig. Kommunikation är en konst. Den är makt. Den kan bygga upp eller bryta ner. I relationers kontext handlar kommunikation om att kunna ta allt vi förstår om oss själva, om den andra personen, om världen och om det som är viktigt, och förmedla det på ett sätt som skapar trygghet, klarhet och tillväxt. God kommunikation handlar inte bara om att säga vad man känner, utan också om HUR, när och med vilken intention man säger det. Ett exempel kan vara att uttrycka frustration utan att anklaga, eller att sätta gränser utan att förminska den andra. När kommunikation fungerar blir relationen en plats där båda kan utforska ännu oupptäckta delar av sig själva och livet. På så sätt växer man tillsammans, I kärlek, I kunskap och i livet genom varandra. Klarhet är en avgörande del av kommunikation. Att kunna filtrera bort det brus som ofta uppstår ur osäkerhet, frustration och övertolkning gör att det vi uttrycker faktiskt kan bli mottaget. Det kan till exempel handla om att säga “det här gjorde mig osäker” istället för “du gjorde fel”. När fokus flyttas från skuld till upplevelse skapas utrymme för förståelse och klarhet, istället för försvar.
Problemlösning
Jag är fullt medveten om att spänning och konflikt är oundvikliga i relationer. Det är just i dessa stunder som allt man byggt tillsammans sätts på prov. Därför är problemlösning en avgörande egenskap.
Man kan inte vara en god problemlösare utan förståelse, och än mindre utan fungerande kommunikation. I grunden handlar problemlösning om att verkligen förstå vad som behöver förstås. Att kunna lägga sina egna bias åt sidan. Att vara medveten om både sina egna och den andra personens känslor, upplevelser och perspektiv.
Ett bra exempel är konflikter där båda parter känner sig missförstådda. I stället för att fokusera på vem som har rätt, kräver god problemlösning att man försöker förstå varför den andra känner som den gör, även om man inte håller med. När man agerar utifrån den förståelsen blir lösningar möjliga utan att relationen tar skada. Att lösa problem i en relation skiljer sig från problemlösning i till exempel en entreprenörlig kontext. Där är problemen ofta abstrakta eller komplexa, men har färre mänskliga faktorer att ta hänsyn till. I relationer krävs istället en viss grad av harmoni i tillvägagångssättet. Ibland är man själv en del av problemet, Ibland är problemet inte ens verkligt, utan ett resultat av missförstånd, obearbetade känslor eller döda vinklar. Ett felsteg kan då ta relationen flera steg tillbaka. Därför kräver relationell problemlösning både självinsikt och ödmjukhet. Vi är bristfälliga människor som går igenom faser i livet vi aldrig tidigare mött, och det spiller ibland över på andra områden. Ofta saknar vi både språket och verktygen för att identifiera roten till det som sker, än mindre arbeta med det på djupet. Ibland kräver verklig problemlösning också utrymme och tid. Tid att få tänka, känna och bearbeta på egen hand, med stöd, inte med suckar, press eller klandring.
Problem och svåra perioder i relationer och i livet händer inte mot oss, de händer ofta för oss. De pekar på områden där vi behöver växa, förändras eller släppa taget. Därför krävs överseende och rimliga förväntningar på varandra. Ofta dömer vi andra utifrån deras handlingar, men oss själva utifrån våra avsikter. Det är inte rättvist, och det är sällan konstruktivt.
Det leder oss till det sista förhållningsättet: en vilja att växa.
Innan jag går djupare in i detta är det viktigt att säga att utveckling kan gå både rätt och fel. Ibland utvecklas två människor i olika riktningar. Och Ibland växer den ena ifrån den andra. Det kan skapa smärta, distans och i vissa fall till och med bitterhet.
Trots det är utveckling nödvändig. Det är i strävan att bli en bättre människa, förälder, partner, vän eller kollega som man kan närma sig livets mening. Utan utveckling stagnerar vi, och utan rörelse kan vi aldrig bli den bästa versionen av oss själva, varken för vår egen skull eller för andras. Att vara utvecklingsorienterad innebär inte att kräva perfektion, utan att dela en vilja att växa, lära sig och ta ansvar för sitt inre liv.
Jag vill också tillägga att smak är en viktig men ofta ignorerad aspekt i hur vi bemöter och utvecklar dessa egenskaper. Jag menar inte smak i yttre mening, som klädstil eller estetik, utan smak som intuition. En djup känsla för vad som är rätt och fel. Den typen av omdöme är inte enkel att utveckla. I grunden handlar det om att se världen med barnets oskuldsfullhet, förundran och uppskattning, samtidigt som man har den vuxnes ansvar och omdöme. Allt är inte värt att förundras över, men mycket är värt att förstå. Smak blir då förmågan att vara medvetet uppmärksam på det som är viktigt att förstå i sitt egna liv. Det som sker inom oss och omkring oss, och att ge det en sammanhängande berättelse som ger liv, riktning och hopp, både till oss själva och andra.
Jag vill vara tydlig. Godhet och kärlek är inte förhandlingsbart. Det handlar om att alltid vilja andra väl, särskilt de som står oss nära. Att göra gott efter sin bästa förmåga, även när det är svårt är en skyldighet som vi alla bär.
ps. I efterhand inser jag att mycket av det jag beskrivit lika gärna kan ses som färdigheter än egenskaper. För mig är skillnaden inte så viktig. Det som spelar roll är att de formas över tid, genom medvetenhet, ansvar och hur vi faktiskt möter varandra.