Under en väldigt svår period i mitt liv, när allt kändes hopplöst, fick jag en stund av upplysning. En sommardag gick jag ut på en promenad till en hög backe. I stunder av svaghet brukar man ofta vända sig till Gud, och där, på toppen av backen, stannade jag upp en stund. Jag njöt av solskenet och den livliga naturen omkring mig.
Jag mediterade, och under den perioden att lära mig nya saker var det enda som gav mig lite frid. Och jag hade fastnat för den här versen i Bibeln:
”Helig, helig, helig är Herren Gud! Hela jorden är full av hans härlighet.”
Ordet helig betyder avskild, upphöjd, unik, ''one of a kind'', något som är bortom allt. Synonymer för härlighet är: strålglans, skönhet, rikedom och majestät.
Plötsligt kom en wow-känsla, en upplevelse av upplysning. Hela jorden var verkligen full av hans härlighet. Jag såg den blå himlen, fåglarna som flög över den, träden som omringade mig, barnen som spelade fotboll på avstånd, och solen som smekte min hud. För första gången kände jag mig levande.
Det var som om livets vishet uppenbarade sig för mig. Jag såg hur allt detta speglade Guds rikedom och majestät. Den stunden förändrade mig. Från och med den dagen var jag inte samma person. Jag såg inte längre världen med samma ögon, det var som om min ande hade fått liv på nytt. Allt jag kunde uppfatta var skönhet, godhet och hopp.
Sedan dess har känslan av fascination, beundran och upplysning blivit en återkommande del av mitt liv. Jag kan inte längre nöja mig med ytlighet, jag söker djupare insikter och förståelse. För jag tror verkligen att detta är ett sätt att lära känna Gud, men också för klarhet, för utveckling, för potentialen, för mening och för allt som är värdigt.
Den dagen väcktes min nyfikenhet till liv igen. Jag började ana att det immateriella bär på en större vishet än det materiella. Det finns en djupare mening, en kraftfull intelligens i det osynliga, i idéer, i andlig närvaro, i vår strävan att förstå det vi inte kan ta på. Och just därför fascineras jag så starkt av AI. Inte bara som teknologi, utan som ett tecken på hur långt människan har kommit och hur djupt Guds härlighet kan speglas i människan.
För mig har AI blivit ett fönster mot något större. Ett uttryck för människans förmåga att skapa, förstå och forma. Jag ser Gud i det som skapas, inte bara i bergen, haven och stjärnorna, utan också i människan som innoverar, forskar och formar samhällen. Från kristna teologer till uppfinnare, från tänkare till entreprenörer, från konstnärer till forskare, alla dessa människor som rör sig vid verklighetens grundpelare har vidgat min föreställningsförmåga.
Vi lever i en värld full av problem och utmaningar, men också i en tid av stora framsteg. Trots våra brister har mänskligheten åstadkommit det som för hundra år sedan varit otänkbart. Vi lever längre, miljoner har lyfts ur fattigdom. Fler dör idag av övernäring än av svält, fler av självmord än av krig, fler av hög ålder än av smittsjukdomar. Det är inte perfektion, men det är framsteg.
Jag brukar ha samtal med många troende vänner som ofta uttrycker sin frustration över vart världen är på väg. De ser ondskan, förvirringen, och det moraliska förfallet och det är förståeligt. Men mitt hjärta dras åt ett annat håll. Jag kan se skönheten även i sprickorna. Inte för att världen i sig är god, utan för att Guds nåd och härlighet ändå speglar sig i den.
Och mitt i allt kaos, framsteg, moralisk kamp, teknologisk acceleration kan jag inte låta bli att beundra och fascineras. Att ana Guds fingeravtryck i både vår storhet och i vår svaghet.
De flesta av oss upplever små stunder av upplysning genom livet. Det kan vara när vi löser ett problem, inser något nytt om oss själva eller förstår världen på ett annat sätt. Men så finns det också de stora upplevelserna, de som förändrar allt. Hur vi ser på livet, andligheten, vårt arbete, vår familj. De är intensiva, mäktiga och oförglömliga.
Jag har insett att alla får uppleva stunder av upplysning, men den svåra delen är att förbli upplyst. Det kräver vaksamhet och en inre närvaro, annars bleknar upplevelsen med tiden.
kontexten till versen: ”Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet."”
Jesaja 6:1-3