''Progress that is both rapid enough to be noticed and stable enough to continue over many generations has been achieved only once in the history of our species. It began at approximately the time of the scientific revolution, and is still under way. It has included improvements not only in scientific understanding, but also in technology, political institutions, moral values, art, and every aspect of human welfare.'' 

David Deutsch, The beginning of infinity

Anledningen till varför framsteg är så märkbart idag är människans sökande efter bra förklaringar. Kunskap, i sin grund, är just det, bra förklaringar till vår fysiska verklighet. Det är och har alltid varit motorn bakom mänskligt framsteg. Varje problem, sjukdom, hinder och dröm som människor har stått inför har kunnat lösas eller uppfyllas genom förklaringar som går att tillämpa och pröva. Inte genom önsketänkande, inte genom auktoritet, utan genom förklaringar som är svåra att ändra utan att de slutar fungera, det David Deutsch kallar hard to vary.

Och här kommer det som verkligen förändrar perspektivet. Eftersom de fysiska lagarna inte sätter någon känd gräns för vilken kunskap som kan skapas, är kunskapen i praktiken oändlig. Vi behöver bara rätt förklaringar. Den förmågan, att skapa nya förklaringar, att gissa och kritisera och förbättra, är unik för människan. Inget annat djur gör det. Vilket innebär att detta sökande ligger i våra händer. Och om en lösning är fysiskt möjlig kan vi aldrig veta att den är utom räckhåll utan att först försöka. Under större delen av mänsklighetens historia visste vi väldigt lite om den fysiska världen. Därför tolkade vi det som hände genom andliga och mytologiska förklaringar. Svält kunde ses som guds vrede, sjukdomar eller virus kunde tolkas som straff. Naturkatastrofer fick religiösa betydelser.

Kanske var det Gud som låg bakom allt detta. Kanske var det Gud som hade skapat ordningen och låtit naturen reagera när människan bröt mot hans moraliska lagar. I religiösa texter kan detta tolkas som moraliska konsekvenser. Men dessa förklaringar var inte testbara. De kunde inte förbättras. De kunde inte falsifieras. Därför var de inte bra förklaringar i vetenskaplig mening. Men det betyder inte att de nödvändigtvis behöver vara falska, bara att de förklarade deras verklighet från en andlig synvinkel. Kunskap handlade då mer om tolkning av verkligheten än om att faktiskt förklara den. Och det är precis därför utvecklingen stod i stort sett stilla i årtusenden. För 200 år sedan red människor fortfarande på hästar, samma transportmedel som hade använts i tusentals år.

Framsteg har aldrig varit en slump. Det har förts vidare kulturellt, genom traditioner av kritiskt tänkande och öppenhet för nya idéer. Det skiftet, sökandet efter bra förklaringar som metod, tog fart under upplysningen. En period i vår historia då vi började ställa rätt frågor om verkligheten, och varje upptäckt lade grunden för nästa. Ett av de tydligaste exemplen är Newtons förklaring av gravitation och rörelse. Den förklaringen var inte bara en teori, den var ett verktyg. Tack vare den har saker som flygplan, bilar, tåg och rymdskepp blivit möjliga. Inte för att Newton visste att de skulle komma, utan för att hans förklaring var tillräckligt djup för att bära tillämpningar han aldrig kunde föreställa sig.

Vår hjärna är inte kapabel att fullt ut förstå hur stort universum är. Inte heller kan vi föreställa oss allt vi ännu inte har upptäckt. Men det har aldrig stoppat oss. Människan är biologiskt ganska begränsad. Vi är inte byggda för att leva i extrem kyla. Vi är inte anpassade för savannen utan skydd. Vi är inte starkast, snabbast eller tåligast. Ändå har vi bosatt oss i alla klimat på jorden. Varför? För att vi är kreativa. Vi är verktygsskapande varelser. Vi gör världen beboelig för oss själva. Vi bygger hus. Vi bygger dammar. Vi skapar kläder. Vi skapar jordbruk, medicin och energisystem. Vi bygger tekniska och sociala strukturer som förlänger våra liv och minskar våra risker. När vi stöter på gränser, försöker vi inte bara acceptera dem. Vi försöker övervinna dem.

När vi inte klarar något biologiskt, löser vi det teknologiskt. Det är i det sammanhanget man kan förstå utvecklingen av artificiell intelligens och potentiell superintelligens. Om våra hjärnor inte räcker till för att förstå allt, försöker vi skapa verktyg som kan hjälpa oss att tänka bättre och bortom vi själva kan. Det är samma instinkt som fick oss att bygga teleskop när våra ögon inte räckte till, och mikroskop när vi behövde se det osynliga. Skillnaden är bara skalan. Och ja, även om det innebär vår död. ''get rich or die trying.'' 

När det kommer till att vara en del av AI-guldrushen och samtidigt bidra som en skapande kraft som formar samhället, finns det flera olika sätt att tänka kring idéer och möjligheter. Eftersom AI är en horisontell teknologi, en teknik som kan tillämpas inom nästan alla branscher, handlar framgång sällan om att bygga själva kärnteknologin. Det avgörande är hur vi väljer att tillämpa den.

Ett historiskt exempel är bilens genombrott. När Henry Ford massproducerade bilar i början av 1900-talet var inte den bästa iden att försöka konkurrera med honom genom att själv börja bygga bilar, än mindre att utveckla en egen förbränningsmotor från grunden och skala upp till hans nivå. Men även om det inte var lätt att bygga kring bilindustrin heller, uppstod nya möjligheter i det växande ekosystemet: att starta bensinstationer, tillverka asfalt, driva verkstäder eller bli återförsäljare. Dessa verksamheter krävde fortfarande kapital, kompetens och tajming, men de var mer öppna för entreprenörer som kunde identifiera vilka tjänster och infrastrukturer som skulle behövas i den nya eran. Genom det kunde man skapa stort värde, och i vissa fall nästan monopol inom sin nisch.

I dag är situationen liknande med AI. Gapet mellan idé och genomförande har krympt dramatiskt. Under större delen av historien var skapandet av framtiden förbehållet de mäktiga och de fåtaligt utvalda. Men teknologin har brutit den barriären. I dag är kreativitet, innovation och inflytande inte längre privilegier, de är tillgängliga för var och en som vågar använda dem. AI har inte bara minskat de tekniska trösklarna för att bygga produkter, utan även öppnat för att en enskild individ kan skapa lösningar som tidigare hade krävt stora företag, kapital och team. Den viktigaste färdigheten nu är förmågan att lära sig nya saker och tillämpa ny kunskap snabbt.

Att konkurrera direkt med OpenAI, Google eller Meta om att bygga de största AI-modellerna är inte heller den smartaste idén för de flesta. Men att bygga värde på deras modeller, genom att utveckla smarta tillämpningar, tjänster och produkter, är där de stora möjligheterna ligger. Det är här spelplanen kommer att förändras.

Vi kan se mönstret i tidigare teknologiskiften. På 1960-talet dominerade IBM datorindustrin och deras maskiner var enorma och dyra, en dator på bara några megabyte kunde kräva en truck för att flyttas. Sedan kom företag som Apple och Microsoft och demokratiserade och innoverade teknologin. De gjorde datorer små nog att få plats på skrivbordet, byggde användarvänliga operativsystem och öppnade för att andra utvecklare kunde bygga på deras plattformar. Det ledde till att de snabbt fick hundratals miljoner användare och i dag har enorma marknadsandelar och värderingar i biljonklassen.

Google, Facebook, Instagram, TikTok och YouTube är en atomiserat version av datorerna som har miljarder användare världen över, och värderas i biljonklassen. Men även amazon, shopify och liknande techbolag som har skapat stor förmögenhet både för sig själva men även för andra.

Och nu ser vi en annan nivå av atomisering, kreatörer. Profiler som MrBeast, Joe Rogan och IShowSpeed har byggt egna ekosystem kring sin publik och genererat miljarder visningar, men de har ännu inte nått samma nivå av ekonomisk dominans som teknikjättarna. 

AI kommer ta många jobb, men många fler kommer skapas. Innan bilen uppfanns så fanns det inga bilmekaniker. Och innan YouTube skapades fanns det inga vlogare, Trenden är uppenbar. Nu med AI i bilden, är skapandets makt större. Möjligheterna är många, AI kommer transformera alla branscher och skapa nya. Eftersom vi fortfarande står mitt i övergången till en ny tidsålder, är saker fortfarande osäkert och bristfällig. Men det är nu livet kommer förändras i dess fundamentala nivå.

Det här är, enligt mig, de viktigaste egenskaperna för en hälsosam och meningsfull relation, oavsett om det handlar om en romantisk relation, vänskap, familj eller kollegiala band.

Att vara en god person ser jag inte som något förhandlingsbart, utan som ett grundkrav. Samma sak gäller kärlek. Av den anledningen kommer jag inte att räkna upp dessa som egenskaper, de är själva förutsättningen för att en relation över huvud taget ska kunna existera på ett sunt sätt.

Förståelse

Den första avgörande egenskapen är förståelse.

I sin helhet handlar förståelse om förmågan att tolka verkligheten så korrekt som möjligt. Att tolka verkligheten korrekt innebär inte att alltid ha rätt, utan att vara villig att se bortom sina första impulser. Förståelse handlar om att se verkligheten med så lite förvrängning som möjligt och att skilja mellan det som faktiskt sker och hur våra rädslor, förväntningar och erfarenheter färgar vår upplevelse. Ofta reagerar vi inte på verkligheten i sig, utan på vår tolkning av den. Därför kräver förståelse både ödmjukhet, nyfikenhet och en vilja att justera sin bild när verkligheten kräver det.

Ett tydligt exempel är hur vi tolkar kärlek. Kärlek är en djup och nyanserad upplevelse som kan ta många olika uttryck. För vissa handlar kärlek främst om handling, att finnas där, att ta ansvar, att göra uppoffringar. För andra uttrycks kärlek mer genom ord, närhet eller bekräftelse. Utan förståelse riskerar vi att misstolka varandras intentioner, trots att viljan att älska finns där hos båda. Rätt förståelse är grunden för allt annat i en relation. Utan den bygger vi på antaganden, projektioner av våra egna sår, snarare än på verkligheten.

Kommunikation

Det leder oss naturligt vidare till kommunikation, förmågan att uttrycka sig. Kommunikation är en konst. Den är makt. Den kan bygga upp eller bryta ner. I relationers kontext handlar kommunikation om att kunna ta allt vi förstår om oss själva, om den andra personen, om världen och om det som är viktigt, och förmedla det på ett sätt som skapar trygghet, klarhet och tillväxt. God kommunikation handlar inte bara om att säga vad man känner, utan också om HUR, när och med vilken intention man säger det. Ett exempel kan vara att uttrycka frustration utan att anklaga, eller att sätta gränser utan att förminska den andra. När kommunikation fungerar blir relationen en plats där båda kan utforska ännu oupptäckta delar av sig själva och livet. På så sätt växer man tillsammans, I kärlek, I kunskap och i livet genom varandra. Klarhet är en avgörande del av kommunikation. Att kunna filtrera bort det brus som ofta uppstår ur osäkerhet, frustration och övertolkning gör att det vi uttrycker faktiskt kan bli mottaget. Det kan till exempel handla om att säga “det här gjorde mig osäker” istället för “du gjorde fel”. När fokus flyttas från skuld till upplevelse skapas utrymme för förståelse och klarhet, istället för försvar.

Problemlösning

Jag är fullt medveten om att spänning och konflikt är oundvikliga i relationer. Det är just i dessa stunder som allt man byggt tillsammans sätts på prov. Därför är problemlösning en avgörande egenskap.

Man kan inte vara en god problemlösare utan förståelse, och än mindre utan fungerande kommunikation. I grunden handlar problemlösning om att verkligen förstå vad som behöver förstås. Att kunna lägga sina egna bias åt sidan. Att vara medveten om både sina egna och den andra personens känslor, upplevelser och perspektiv.

Ett bra exempel är konflikter där båda parter känner sig missförstådda. I stället för att fokusera på vem som har rätt, kräver god problemlösning att man försöker förstå varför den andra känner som den gör, även om man inte håller med. När man agerar utifrån den förståelsen blir lösningar möjliga utan att relationen tar skada. Att lösa problem i en relation skiljer sig från problemlösning i till exempel en entreprenörlig kontext. Där är problemen ofta abstrakta eller komplexa, men har färre mänskliga faktorer att ta hänsyn till. I relationer krävs istället en viss grad av harmoni i tillvägagångssättet. Ibland är man själv en del av problemet, Ibland är problemet inte ens verkligt, utan ett resultat av missförstånd, obearbetade känslor eller döda vinklar. Ett felsteg kan då ta relationen flera steg tillbaka. Därför kräver relationell problemlösning både självinsikt och ödmjukhet. Vi är bristfälliga människor som går igenom faser i livet vi aldrig tidigare mött, och det spiller ibland över på andra områden. Ofta saknar vi både språket och verktygen för att identifiera roten till det som sker, än mindre arbeta med det på djupet. Ibland kräver verklig problemlösning också utrymme och tid. Tid att få tänka, känna och bearbeta på egen hand, med stöd, inte med suckar, press eller klandring.

Problem och svåra perioder i relationer och i livet händer inte mot oss, de händer ofta för oss. De pekar på områden där vi behöver växa, förändras eller släppa taget. Därför krävs överseende och rimliga förväntningar på varandra. Ofta dömer vi andra utifrån deras handlingar, men oss själva utifrån våra avsikter. Det är inte rättvist, och det är sällan konstruktivt.

Trots det är utveckling nödvändig. Det är i strävan att bli en bättre människa, förälder, partner, vän eller kollega som man kan närma sig livets mening. Utan utveckling stagnerar vi, och utan rörelse kan vi aldrig bli den bästa versionen av oss själva, varken för vår egen skull eller för andras. Att vara utvecklingsorienterad innebär inte att kräva perfektion, utan att dela en vilja att växa, lära sig och ta ansvar för sitt inre liv.

Jag vill vara tydlig. Godhet och kärlek är inte förhandlingsbart. Det handlar om att alltid vilja andra väl, särskilt de som står oss nära. Att göra gott efter sin bästa förmåga, även när det är svårt är en skyldighet som vi alla bär. 

ps. I efterhand inser jag att mycket av det jag beskrivit lika gärna kan ses som färdigheter än egenskaper. För mig är skillnaden inte så viktig. Det som spelar roll är att de formas över tid, genom medvetenhet, ansvar och hur vi faktiskt möter varandra.

I begynnelsen skapade Gud universum, och detta har gjort många människor besvikna och har setts som ett dåligt beslut. Men ändå så blev universumet skapat, och som tur även du också. 

Om du har otur så kommer du spendera en stor del av ditt liv övertygad om att livet är en stor fest. Men någonstans längs vägen kommer du inse att livet inte är en fest, utan en kamp. Och kanske har ingen berättat för dig vad meningen är med kampen. Allt du vet är att du inte gav något samtycke för allt det här.

Du dök upp, mitt i en kamp, som har pågått alltför länge. Och de flesta kommer inte ihåg vad de kämpar för längre. Men du måste kämpa, delvis för att livet gör mer ont om du låter bli, delvis för att du älskar äventyr, och delvis för möjligheten att bli någon speciell. 

Så, val för val, hittar vi sätt att uppfatta vår verklighet, som kommer bli ett uttryck för vem du är. Vissa finjusterar sitt fokus för att avsiktligt förstå vilka de är och deras plats i världen, och andra låter det undermedvetna styra. 

Jag menar, vi alla har haft underbara upplevelser, och majoriteten av våra liv spenderas i en relativ fysisk bekvämlighet, men psykologiskt är livet allt annat än bekvämt. Hur kan det vara så? Vi lever i den högsta punkten av mänsklighetens historia, men vi är inte väl anpassade till att ha det så här bra. Våra förfäder krigade med svärd och spjut, kämpade med att överleva hungersnöd och virusar som dödade dem som flugor. Och här är vi, och drunknar i överflöd och spenderar vår tid på att göra en YouTube influencer rik.

Jag börjar undra hur starka våra förfäder måste ha varit, och hur svag jag måste vara? Men tänk om jag är svag från första början för att det inte längre finns några krig, inga äventyr, inga överraskningar, inga tester, inga möjligheter, inga livshotande virus, bara det där skitjobbet och all skit som jag ger efter för att undvika smärta. 

Humans are not built for comfort and sunny days

We come from mud

We would be dust without the rain…

Vi människor ger våra liv mening och syfte genom berättelser som vi lever inom, på både kollektiv och individuell nivå. Allt från tro, nationalitet, yrke, ideologi, värderingar, självbild osv… är en del av den berättelse vi ser oss leva inom. Men många har inte riktigt fått bestämma sin berättelse, utan man har fått växa upp och blivit formad av sin miljö. Vilket skapar en viss känsla av osäkerhet och okunskap om vilken verklighet man lever i, och ifall denna verklighet är sann. Och det är delvis på grund av att många inte tar sig tiden att ifrågasätta och reflektera kring dessa frågor. Det är förståeligt, livet är redan fullt av bekymmer, och att reflektera och söka svar på dessa frågor skapar ännu mer bekymmer och ångest. Men oroa dig inte, jag ska böja dig över dina knän och smiska dig tills du älskar mig, eller förlåt, tills du älskar livet…

Så, vad är meningen med livet? Om du skulle fråga mig, skulle jag svara: ”att känna Gud och bli känd av Gud.”Och när jag säger känna, menar jag inte att känna till Gud, som att kunna lista fakta om honom eller beskriva honom med ord. Det handlar inte om information, utan om relation. Att känna Gud är att leva med en medvetenhet om hans närvaro, och låta hela ditt liv bli ett svar på den medvetenheten. Men det är något vackert i att känna till skaparen av universumet, för allt vi är kommer från honom källan till livet. Jag personligen tror att början till vishet börjar i att känna till honom. Meningen med livet uppenbarar sig i den visheten. För ”förnuftets rike är trångt och fullt av återvändsgränder, medan ett andligt perspektiv är gränslöst.” 

Men hur kommer man till insikten om Gud? Många kommer till den insikten på olika sätt, men utveckling i den insikten är oftast det verkliga problemet. Många lyckas inte utveckla hjälpsamma metoder för att relatera till, utveckla och utforska denna insikt, vilket leder till att den stagnerar, och man ger upp på den... 

Sanning är väldigt sällsynt, och det är lätt att förväxla information eller kunskap med sanning. När jag har skrivit mina texter och navigerat genom information som förstärker det jag vill uttrycka, har jag ofta ställt mig frågan: ”Hur tar man sig igenom all denna information utan att bli vilseledd?” Det jag skriver handlar främst om subjektiva idéer och koncept, så jag behöver inte alltid oroa mig för att vara objektivt sann. Men hur hittar man sanningen i det ständiga flödet av information? Kan man någonsin vara säker på att det man läser är sanning?Information tenderar att framstå som sann när den är lätt att bearbeta, medan information som är svår att förstå, ofta på grund av att den består av komplexa och abstrakta idéer kräver tid och reflektion innan den kan ge tydliga svar. Många undviker denna resa, att hitta sanning är en väldigt svår och tids konsumerande uppgift. Och att vi lever i en tid med en överflöd av både falsk och sann information gör inte det lättare. Även att urskilja mellan dessa är en svår uppgift, oftast när man lär sig saker krävs det att man ger många bitar information en helhetsbild. Att vara säker att alla dessa bitar information är sanna är en ännu svårare uppgift.

Den ökade tillgången till information har gett oss mer kontroll. Det sägs att alla forskare som någonsin funnits lever idag. Inte bara har information blivit mer tillgänglig än någonsin tidigare, utan forskningen går också snabbare framåt, och nya upptäckter når oss nästan dagligen. Men detta överflöd av kunskap har sitt pris. Ju snabbare ny information upptäcks, desto svårare blir det att sortera den och avgöra vad som faktiskt är sant.Förmågan att intelligent sortera och värdera information, och själva processen att avgöra vad som är sant, håller inte samma takt som den ökande mängden information som produceras. 

Själva kärnan i denna tanken handlar inte om att avgöra vilken information som är sann eller falsk, utan snarare om att urskilja vilken information eller kunskap som är mest relevant. Jag har insett att detta kräver en nästan övermänsklig intuition, något som måste utvecklas med tiden. Ofta är det inte tydligt direkt vilken information som är relevant, det blir uppenbart först senare. All information eller kunskap är inte relevant för alla, även om den kan vara viktig i sig. Att vara allmänbildad är värdefullt, men det är minst lika viktigt att kunna skilja mellan viktig och oviktig information, särskilt i dagens överflöd av information och kunskap.

För mig personligen har detta varit en utmaning, eftersom jag vill lära mig allt, men det är en omöjlig uppgift. Därför har jag istället valt att fokusera på att utforska vem jag är och vad jag vill få ut av livet, så att den information och kunskap jag söker kan sättas i ett meningsfullt sammanhang. Det är en process som kommer att pågå och förändras genom hela livet, och det har jag accepterat.

En annan kamp som följer med att bearbeta information och kunskap är att kunna tillämpa den i det verkliga livet, att omvandla den till färdigheter som formar och leder till det liv man strävar efter. Det är viktigt att lära känna sig själv, om du inte lär känna dig själv så kommer världen berätta till dig vem du är. Och du kommer följa den berättelsen du blivit tilldelad att leva inom. Du kanske till och med kommer att kalla den “ödet”. För att verkligen förstå vem du är, behöver du först söka och lära känna Gud. Det är i mötet med Honom som dina styrkor och brister blir tydliga, och det är även då dina vanföreställningar bryts ner. Inom detta ramverk kan du börja upptäcka dig själv och den berättelse Gud har kallat dig att leva ut.

Så se dig omkring. Betrakta världen med en öppenhet som söker sanningen, inte en sanning filtrerad genom den världsbild du tilldelats sedan födseln. Ibland behöver vi riva ner våra gamla föreställningar och bygga upp en ny världsbild. Vi behöver utveckla mer effektiva sätt att bearbeta sanningen, för ibland har vi rätt intuition om vad som är sant, men vi tror felaktigt att det är hela sanningen.

Detta är något många av oss behöver förstå, mig själv inkluderad. Nästan allt vi tror på och håller för sant är antingen felaktigt eller en ofullständig sanning, vissa saker mer än andra. Men majoriteten är ofullständiga. Inklusive det du läser just nu. Så håll inte mina ord emot mig.

Vi är ofta offer för mycket övertygande argument som håller oss instängda i en begränsad förståelse av sanningen. När vi möter världen med insikten att vår bild av sanningen alltid är ofullständig, bär vi med oss en genuin ödmjukhet och nyfikenhet. Vi blir mer mottagliga för tankar och idéer som går emot våra egna, och detta leder till att vi lyssnar mer. Genom att lyssna mer lär vi oss mer, och utvecklar bättre sätt att bemöta sanningen och bygga starkare relationer.